Har du ätit?

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmailby feather

”Men jag har ju inte tid att laga mat.” Framför mig sitter ännu en patient med magproblem som vill ha en enklare lösning än att behöva tänka på vad hon stoppar i sig i matväg. Alla älskar mat, alla har en relation till mat. Varför är det då ingen som har tid för den?

På något sätt tycker jag att det är symtomatiskt att det är röda och gröna äpplen i mataffären. Mat har hos oss reducerats till en vara som ska vara rationell, enkel och tidseffektiv. Vad är det vi ska ha tiden till egentligen? Det är något i vårt samhälle som har skurit av vår relation till mat.

Gemenskap kring mat

Jag pratade med en god vän i Holland om samtidens strävande efter mer och mer individualism. Projekt Jag breder ut sig över allt. Idag lever fler och fler ensamma som singlar. I storstäderna är det brist på bostäder och det är de små ensamlägenheterna som är mest begärliga. Samtidigt upplever jag när jag håller mina kurser i mat och hälsa och när jag träffar patienter för hälsorådgivning att många uttrycker en längtan efter gemenskap och av sammanhang. Min vän i Holland säger att hon drömmer om att ha det som i en av sina favoritfilmer. Filmen utspelas mest på långa middagar runt ett bord med samma familj och grupp av vänner som sitter och pratar och umgås. I Sverige säljs det kokböcker som aldrig förr och jag tror faktiskt att det inte i första hand är maten det handlar om utan just det som min vän uttrycker. Det är en längtan efter gemenskap kring maten som säljer kokböcker.

Vart tog tiden vägen?

På en kurs jag höll i nämnde jag att jag ägnar minst en timme åt matlagning varje kväll. Det händer fortfarande att att folk jag träffar för första gången frågar ?är det du som lagar mat i en timme varje dag??.

Ofta får jag höra att de jag träffar inte har tid. Vart har då tiden tagit vägen i våra liv? Jag var på en föreläsning med en folkhälsovetare som berättade att vi idag i genomsnitt äter hundra kalorier mindre per dag och person än vi gjorde på sjuttiotalet. Likväl blir vi fetare och fetare. Skillnaden är att vi rör på oss mycket mindre idag. På sjuttiotalet tog man cykeln till mataffären och den vanligaste hobbyn var att pula i  trädgården. Dygnet har fortfarande samma tjugofyra timmar som förr. Idag är det färdigmat, teve, internet och bil till affären som gäller, ändå har vi inte tid.

Att spara tid på mat

Jag studerade ayurvedisk medicin en gång i tiden och det är den kunskapen jag använder mig av när jag försöker guida mina patienter och kursdeltagare i vad man ska äta och hur man ska laga maten. Jag är inte
utbildad kock, så det är inte någon särskilt avancerad matlagning som jag lär ut. Det är ganska grund-äggande mat tillagad av enkla råvaror. Ändå är det vanligt att många inte känner igen de råvaror jag plockar fram på mina kurser. För det mesta har jag köpt det vi ska laga på affären runt hörnet, så allt finns där kursdeltagarna handlar varje dag. Jag tror att det beror på att vi väljer mat som är snabb att laga och äta, med hel- eller halvfabrikat och där vi nöjer oss med få, hemvana råvaror. Många säger att de äter den mat de äter för att spara tid.

Spara tid åt vem undrar jag? De jag träffar har ofta provat på att bli sjuka. Stressrelaterade problem och mag- och tarmbesvär är de vanligaste klagomålen hos dem jag träffar och då får vi börja om från början med att lära sig att ta kontroll över sin tid och att prioritera mat igen.

Min matskola. Har du ätit?

Efter mina studier i Indien kom jag tillbaka till Sverige och började träffa patienter för hälsorådgivning enligt ayurvediska metoder. Jag börjar alltid med att fråga mina patienter den enkla frågan ”Hur mår du?”. Väldigt
ofta får jag ofta ett svar i stil med ”egentligen borde jag byta jobb / skilja mig / träna mer” etc. Det vill säga, många vet redan vad som fattas dem men gör det inte ändå. Mitt svar är alltid: gör det!

Med tiden har min hälsorådgivning mer och mer fått övergå i matlagningskurser då mina patienter ofta har svårt att översätta mina kostråd med listor på råvaror till mat i vardagen. Dessutom är jag trött på att det i
mataffärerna är så dåligt med bra råvaror och att alla mataffärer tycks innehålla samma varor oavsett var man handlar.

Mer matkultur – mer hantverk

Jag vill jobba för att fler företag startas som tillverkar matvaror med gedigna hantverksmetoder. Fler orter skulle kunna ha sina specialiteter att bjuda på och ett besök i en mataffär skulle kunna vara mer av ett äventyr än att se att det stora yoghurtmärket har en ny smak.

Att lära sig själv

Jag tror att det är många med mig som vill lära sig använda rena råvaror att laga mat av. För att uppskatta kvalitet måste man först lära sig känna råvarorna. För att uppskatta mathantverk måste man se vad hantverket innebär. Det mesta kan man inte lära sig i en kokbok.

Att dela mat med någon

När jag bodde i Indien var frågan man alltid fick när man kom hem till någon ”har du ätit?”. Att dela mat med dem man tycker om är centralt i livet. Mat är ju det som håller oss levande på fler sätt än att bara hålla våra kroppar igång. För mig är frågan ”har du ätit?” lite av en kärleksförklaring. I en kultur där man samlas kring mat är det oftast just mat man pratar om när man äter. Vilken sorts potatis är det här? Var är den odlad? Hur är den tillagad?

Nu letar jag efter en lokal för att starta en matlagningsskola i Stockholm. Jag vill samla alla dem som är intresserade av riktig mat, bra råvaror, mathantverk och hälsa. Det finns idag en växande grupp människor som arbetar med mat i små, nystartade företag. Jag hoppas att de vill komma till min matskola och hålla kurser i det de kan. Jag vill att de ska visa sina kunskaper och lära andra att uppskatta deras kunnande och att förstå vad kvalitet är.

Det viktigaste av allt är det som min holländska vän sa om gemenskap runt mat. Viktigare än maten, viktigare än råvarorna är gemenskapen. Det ska vara roligt att vara med på våra kurser. Det är det viktigaste.

Har du ätit?

© www.matskolan.com, Kristofer Edlund 2013

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmailby feather